thoughtsoffia

Idag har jag rensat luften, hjärnan och hjärtat..

Har haft en otroligt turbulent och jobbig dag idag, jag har varit arg och bitter, vilket jag hatar. Jag hatar ännu mera att lägga sånt på människor i min närhet, men vad gör man när man känner att man håller på att sprängas på insidan? Samma sak som jag gjort dom senaste 6 månaderna? Stänga in mig i lägenheten, stänga in mig i mig själv och inte låta någon komma in…?

Varför vill ingen förstå? Och varför blundar alla?

Jag känner mig ensam, sjukt jävla ensam… hela tiden, även fast jag har folk omkring mig så vet INGEN av dom vad som pågår på insidan…  Jag ger och ger, försöker och försöker utan att få någonting tillbaka.. Varför ska jag bli behandlad som en påse med skit som man bara kan slänga bort när det inte passar? Är jag verkligen inte värd mer än det?

Allting snurrar i huvudet på mig och ena stunden är jag arg och bitter och andra stunden gråter jag..

Jag mår skit när jag inte är den där glada skojiga tjejen jag brukar vara, och jag mår skit när jag kommer på mig själv att vräka ur mig min ilska och bitterhet till Kent.. Varför ska han behöva höra på det egentligen? Hur kul är det att prata med en människa som bara är arg hela tiden? Jag FÅR dåligt samvete och det är just för att jag tycker om denna människa så sjukt mycket och vill inte på något sätt förstöra det vi har, men det finns ju ingen annan jag litar på just nu och ingen annan som förstår… Hade jag inte haft honom har jag sprängts på insidan för LÄNGESEN!

Och jag är galet glad att han finns i mitt liv, att han bryr sig, att han lyssnar, att han tröstar och att han är han, One of a kind!

...The best of kinds!