Stuck in repeat
Tänk om jag kunde vara den där starka braiga personen som jag önskar att jag var.
Då skulle allt se annorlunda ut, det mesta skulle vara lättare att reda ut, prata klarspråk.
Jag vill verkligen inte vara den jag är just nu.
Det kanske är lätt att stå utanför och peka på en tavla och säga, så här ska du tänka, så här ska du göra.
Jag vet hur jag ska tänka, jag vet hur jag ska göra, eftersom jag varit med om detta typ 100 gånger förut är det väl klart att jag vet vad jag SKA göra...
Men sen att göra det... och att det ska funka.. DET är en annan sak.
Jag är så sjukt medveten om allt, och det är därför det blir svårare att göra nått åt det.
Jag är min egna värsta fiende och jag gör detta mot mig själv, men hur slutar jag? Hur slutar jag vara jag?
Vad gör jag när det känns som att hela världen sviker mig och jag står ensam kvar som den mest ensamma och patetiska människan som finns?
Och samtidigt i denna misär faktiskt inser att det inte är så synd om mig trotts allt, utan att jag är den där patetiska människan endå, utan att jag behöver bli lämnad och sviken..
och som pricken över i´t så blev jag en självömkande patetisk människa också...
Och så går det... runt, runt, runt.. tills jag kommer tillbaka till, "-Nu har jag suttit här i en månad helt själv, dag in och dag ut, och ingen undrar varför?" och så är jag där igen.. Sviken och den mest ensamma människan i världen..
Jag tror helt seriöst att jag är känslomässigt handikappad…
Men sanningen är att jag känner mig ensam, jävligt ensam, men så blir det nog när faktiskt ingen känner en på riktigt, utan mest känner personen jag helst inte vill vara. Men det kanske inte är så konstigt att ingen gör det, eftersom jag inte ens gör det själv…
Det är lättare att någon ratar mitt alterego än MIG själv, mindre smärtsamt så...
Jag tror att du egentligen är den där braiga personen som du vill vara, men att du inte riktigt släpper fram henne! Du är ju den du är och det ska du inte ändra på, låt folk som du tror att du kan lita på komma dig nära. Jag vet med mig själv att jag i perioder i mitt liv har haft det svårt att släppa in folk innanför "murarna" men till slut så finns det någon där som man kan lita på och som man kan våga visa sin rätta sida för, då är det värt att riskera att bli ratad för när det blir rätt så blir det SÅ rätt!
Ledsen för en ganska snurrig kommentar, jag hoppas bara att du förstår vad jag vill få fram!
Ta hand om dig!
Kram
