The end
Jag vill skrika så högt att hela min hals går sönder, jag vill slita av mig håret och stampa i marken det hårdaste jag bara kan, jag vill slita ut mitt hjärta och trasa sönder det som om det vore en ful teckning jag en gång tecknade, jag vill springa det fortaste jag kan tills benen går av, jag vill slå i en vägg tills alla mina ben i handen är brutna..... jag vill bara lägga mig i sängen och gråta..
Nått så jävla simpelt, nått som jag eg bara ska pissa på och gå vidare, gör så jävla ont.
Jag är arg, ledsen, besviken...
Jag vill ge mig själv en redig jävla käftsmäll, sparka mig det hårdaste jag kan i ärslet... Jag kan inte ens förklara hur det känns på insidan... jag kan verkligen inte.. för alla ord och meningar känns aldeles för jävla små, allt är för smått!
Trött på allt jävla... tänk posetivt, tänk si, tänk så.... låt mig vara fucking förkrossad! låt mig vara ledsen, låt mig ha ont! låt mig gråta!
Krama mig, trösta mig, men peppa mig för fan inte!
Jag orkar inte vara den starka hela tiden! jag orkar inte lägga på happyface bara för att allt ska bli lättare för andra.
Jag är den minsta, mest patetiska människan på jorden just nu, totalt värdelös och inte bra till ett skit.
självömkan? nej inte ett jävla dugg, bara sanningen... den där jävla sanningen...
Alla andra är så bra på att prata sanning så varför ska inte jag?
Sanningen... den är nog mer uppenbar än någonsin tidigare... min sanning.
stoppa mig i munnen tugga och spotta ut mig igen... thats me!
Hur kan du få mig att känna mig så värdelös? när du inte ens säger det? hur kan du få mig att känna mig som den mest äckliga personen på hela planeten, när du inte ens säger det? Hur kan DU få mig att gråta när du inte ens ber mig om det? Varför fäller jag tårar för dig? för att INGENTING kommer bli som jag hoppats? ingenting som fanns planerat kommer bli som jag tänkt?
Jag måste tydligen lära mig, att om något verkar vara för bra för att vara sant, så ÄR det garanterat det också.. INGA undantag.
Hur ska jag NÅGONSIN kunna lita på någon? jag kan ju för fan inte ens lita på mig själv?! Jag kan inte ens berätta hur jag känner! bara att jag inte vill leva mitt liv... att mitt liv känns så jävla onödigt och överskattat... att jag eg inte har ett skit kvar att leva för när jag inte ens känner mig själv... när jag blivit någon som jag inte själv vet vem det är? en trasig människa.. så trasig i insidan att inte ens alla kirurger el hjärnkrynklare i hela världen skulle kunna laga det.
Det gör så ont att jag inte kan andas, så ont att tårarna inte ens verkar vilja ta slut? dom brukar ju det efter ett tag, men nej... inte nu.. dom tar inte slut... percis som en fysiska smärtan i mellangärdet som gör att jag inte ens kan ta ett ljupt andetag utan att vrida mig av smärta...
jag är ju tydligen någonting som man bara kan slänga bort när man använt det klart.. utan någon eg eftertanke... värdelös, patetisk, äcklig och otroligt korkad som går på samma nit om och om igen.
Snälla, jag vill verkligen bara dö nu... jag vill inte mer... jag har gjort mitt och kan verkligen inte tillföra nått mer.
Nått så jävla simpelt, nått som jag eg bara ska pissa på och gå vidare, gör så jävla ont.
Jag är arg, ledsen, besviken...
Jag vill ge mig själv en redig jävla käftsmäll, sparka mig det hårdaste jag kan i ärslet... Jag kan inte ens förklara hur det känns på insidan... jag kan verkligen inte.. för alla ord och meningar känns aldeles för jävla små, allt är för smått!
Trött på allt jävla... tänk posetivt, tänk si, tänk så.... låt mig vara fucking förkrossad! låt mig vara ledsen, låt mig ha ont! låt mig gråta!
Krama mig, trösta mig, men peppa mig för fan inte!
Jag orkar inte vara den starka hela tiden! jag orkar inte lägga på happyface bara för att allt ska bli lättare för andra.
Jag är den minsta, mest patetiska människan på jorden just nu, totalt värdelös och inte bra till ett skit.
självömkan? nej inte ett jävla dugg, bara sanningen... den där jävla sanningen...
Alla andra är så bra på att prata sanning så varför ska inte jag?
Sanningen... den är nog mer uppenbar än någonsin tidigare... min sanning.
stoppa mig i munnen tugga och spotta ut mig igen... thats me!
Hur kan du få mig att känna mig så värdelös? när du inte ens säger det? hur kan du få mig att känna mig som den mest äckliga personen på hela planeten, när du inte ens säger det? Hur kan DU få mig att gråta när du inte ens ber mig om det? Varför fäller jag tårar för dig? för att INGENTING kommer bli som jag hoppats? ingenting som fanns planerat kommer bli som jag tänkt?
Jag måste tydligen lära mig, att om något verkar vara för bra för att vara sant, så ÄR det garanterat det också.. INGA undantag.
Hur ska jag NÅGONSIN kunna lita på någon? jag kan ju för fan inte ens lita på mig själv?! Jag kan inte ens berätta hur jag känner! bara att jag inte vill leva mitt liv... att mitt liv känns så jävla onödigt och överskattat... att jag eg inte har ett skit kvar att leva för när jag inte ens känner mig själv... när jag blivit någon som jag inte själv vet vem det är? en trasig människa.. så trasig i insidan att inte ens alla kirurger el hjärnkrynklare i hela världen skulle kunna laga det.
Det gör så ont att jag inte kan andas, så ont att tårarna inte ens verkar vilja ta slut? dom brukar ju det efter ett tag, men nej... inte nu.. dom tar inte slut... percis som en fysiska smärtan i mellangärdet som gör att jag inte ens kan ta ett ljupt andetag utan att vrida mig av smärta...
jag är ju tydligen någonting som man bara kan slänga bort när man använt det klart.. utan någon eg eftertanke... värdelös, patetisk, äcklig och otroligt korkad som går på samma nit om och om igen.
Snälla, jag vill verkligen bara dö nu... jag vill inte mer... jag har gjort mitt och kan verkligen inte tillföra nått mer.
Kommentarer
Trackback
